min kärlek, min prins, mitt allt, min häst

Då kom det som man trodde att man kunde undvika. Jag är för lång för min underbara häst.
 Så mycket vi gått igenom, så mycket vi har kämpat och så många gånger som vi har fått börja om från början. Många känslor som poppar upp i huvudet när jag ska rida. En underbar känsla då rdiningen är det jag brinner för, en ledsam känsla då jag måste ta ett beslut som kommer kosta en vän.

Hur det än blir så vill jag inte vara med den dagen då han antingen åker till en ny ägare eller bara hyrs ut. Vill ju det absolut bästa för min häst, självklart, så vill inte hålla fast vid honom och ha honom som "lättare träning alt. skogsmullehäst" då det är riktig träning han behöver.
Han behöver ett rejält pass 6 dagar i veckan för att hålla sig på marken. Han behöver mysas med varje dag, han behöver mer uppmärksamhet än en artist på konsert.
Usch. När jag väl insåg att jag verkligen var för lång var i måndags. Jag sa det redan i vintras att jag håller på att bli för lång. Men jag bortsåg ifrån det för jag ville undvika att ta ett viktigt beslut.
Men i måndags var det oundvikligt. Jag och min häst svajar då vi inte är i balans på grund av min läng. Veronica som har hjälpt mig en del med Mendez tittade på oss en stund sen sa hon det att jag borde fundera på att skaffa en större häst om jag vill utvecklas och komma vidare. För jag är för lång. Det går inte att missa.
Varför kunde jag inte vart 10 cm kortare? Och varför kunde inte Mendez varit 10 cm högre?
Många frågor som kommer upp. Ska jag eller ska jag inte? Kan jag inte...? Om jag gör så här så kanske..? många frågor är det. Och det är bara jag som själv kan bestämma vad svaret blir.

Det är inte lätt att vara hästägare mina damer och herrar, och det ska gudarna veta!
Det är blod, svett, tid, pengar och tårar som gäller för att klara av det. Låter sjukt brutalt, men ett häst liv är inte direkt något glamouröst liv, även om man som hästbiten kan tycka att det är det bästa livet en människa kan leva.

Ska hur som helst ta en riktig funderare. Prata med mina föräldrar, min tränare och med Veronica!
Sen är det bara återstå och se vad som händer.
Men tills det beslutet tas så ska jag ta vara på varje minut i stallet, varje sekund!
Massa kärlek till min prins, jag älskar dig! ♥


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0