kan inte förstå hur jag kan sakna något som jag egentligen hatar.

Vi den här tiden förra året satt jag hemma hos mina kusiner i kristinehamn åh var förväntansfull, nervös och spänd över att få börja en helt ny skola i karlstad.
jag skulle få bo ensam med min häst. så mycket ansvar åh bara jag.
allting började över förväntan. mina nya vänner var de bästa man kan tänka sig! lektionerna var underbara och allt flöt på. tills jag blev totalt utmattad av alla sena nätter, tidiga mornar och mycket arbete.
jag sov 24/7 och missade så sjukt mycket i skolan. internatföreståndarna, lärarna, skolsyster och mina föräldrar trodde att jag skolkade.
jag ville gå till skolan, det ville jag, men jag var för trött.
varje dag som jag orkade ta mig upp ur sängen var hemska. jag fick skäll av mina lärare för att jag "struntade i skolan". de hade aldrig tid att lyssna. när väl en av internatföreståndarna lyssnade så tyckte han att det var ren bullshit. jag kunde ju faktiskt masa mig upp på morgonen och bara gå till skolan och sitta på lektionerna och lyssna. jag struntade i vad han sa. han förstod inte.
jag fick göra ett blodvärdetest hos skolsyster som visade att jag hade för låga värden, vilket var en bidragande orsak till min trötthet.
några veckor senare åkte jag in med Ulf (internatföreståndare) till akuten för att jag inte kunde stå upp pga att jag hade ont i magen.
väl inne på akuten släppte han mig och åkte tillbaka till skolan. jag hade min sambo Evelin med mig så han tyckte inte att det behövdes en vuxen.
när läkarna undersökt mig och tagit en massa prover så fick vi vänta i tre timmar i ett rum. jag sov mestadels av tiden.
när en läkare kom tillbaka så sa han det att jag var frisk, men jag var stressad därav att jag hade ont.
jag fick en spruta i ena skinkan och tabletter med mig hem.
det blev bättre för stunden men jag var fortfarande helt zombie lik.

efter den trippen till sjukhuset så började jag ha samtal med kurator och skolsyster.
jag berättade då att jag inte känt igen migsjälv de senaste veckorna, månaderna, och att jag ville byta skola och flytta hem.
hästen hade jag redan flyttat hem eftersom att han inte trivdes över huvudtaget. han vart okontrollerbar och näst intill farlig de senaste veckorna, så jag flyttade hem honom.

att flytta hem honom var även det en bidragande faktor till att jag ville hem. jag saknade ju honom! saknade att kunna rida ut på kvällen åh inte behöva tänka på annat än oss som ekipage.

när jullovet kom var jag mer än lycklig över att få åka hem till kungsbacka igen.
men tre veckor går fort.

väl tillbaka i skolan så var jag med på lektionerna så gott jag kunde och orkade, sen kom sportlovet vecka 8.
även då åkte jag hem. sedan stannade jag hemma i kungsbacka. jag ville inte tillbaka. jag vet inte om jag var sjukanmäld eller inte. men jag brydde mig faktiskt inte.

min dator gick varm alla dagar i veckan i jakten på en ny skola, och sista dagen som var tänkt att jag skulle vara hemma så hittade jag den. NTI Gymnasiet på kronhusgatan. jag gick in på deras hemsida, kikade runt och skickade sedan mejl till rektorn att jag var intresserad på att börja antingen samhäll eller handel. hon svarade att det var fullt i samhällsklasserna och att det bara fanns på den andra skolan som även den ligger i göteborg, men på ett annat ställe.
en intervju och en rundvisning på handel bokades istället in och jag var full av förväntan!

från det första steget jag tog i skolan så jag kände mig hemma. här ska jag gå! tänkte jag. men var fortfarande kall och tänkte vänta på vad rektor och lärare hade att säga.
vilket var positiva saker.
jag fick en snabb rundvisning och fick träffa tre ur klassen; Felix, Tilly och Edwin!

jag bestämde mig på plats att jag ville börja där, men de sa att jag skulle sova på saken. väl dagen efter så ringde jag Sharam, som är en utav lärarna/mentorerna i handelsklassen, och sa det att jag ville börja!
och vips så började jag nästa dag!

jag stormtrivdes då, och stormtrivs nu!
kunde inte fått en bättre klass, bättre lärare och bättre förutsättningar för att lyckas.

när jag gått på skolan i en vecka så var det dags för mig och pappa att åka tillbaka till lillerud (skolan i karlstad) för att tömma mitt rum på saker och säga hejdå.

och vilken lättnad det var för mig att åka därifrån och aldrig mer ha ett måste att gå tillbaka!

det är inte förrän nu, ett år senare, inser hur bra jag hade det. hur mycket jag fick uppleva och hur mycket jag lärde mig.
hade jag kunnat så hade jag åkt tillbaka, börjat på nytt och kört järnet!
men jag kan inte pga många anledningar.

lyckligtvis nog så trivs jag i min nuvarande klass och med liv i det stora hela här hemma i kungsbacka!
men hade jag varit tvungen att göra om det valet jag gjorde att flytta hem, så hade jag tänkt en extra gång och givit skolan ytterligare en chans.
men, det är lätt att vara efterklok!

imorgon börjar skolan och jag är helt ärligt taggad på att börja tvåan! alla säger att det är ett helvete. men jag har lärt mig under min resa, att allt blir vad man gör det till, och man ska alltid gå in med en positiv känsla!